Först och främst vill jag här gratta min kära sambo som fyller år idag!
Söndag 25 maj blev jag tillförordnad fågelmamma...Vi har utkämpat ett slag mot skogen som avancerat olovligt långt in på tomten. Och rätt vad det är upptäcker jag sex stycken rosa iskalla fågelungar på marken. Inget bo, ingen ledtråd vart de kom ifrån. En rätt nykläckt var ihjälfrusen, en hade slagit ihjäl sig, men fyra levde nätt och jämt. Med alla tråkigheter som hänt på sistone så hade jag inte ork att avliva dem. Tog in dem i pannrummet och värmde en vetesäck lite grann och lade dem i en burk på den. Häpnandsväckande nog så fungerade det och jag kunde lite senare mata dem med uppblött hundmat.
Nu kan jag rapportera att de är stora, har öppnat ögonen och fjäderdräkten är nästan på plats. De äter, skiter och sover-ungefär som alla djurungar.
Intresset är för dem är stort hos Puma, Dashing, Chirac och Gibson. River skiter fullständigt i dem, han har aldrig varit imponerad av något som inte varit vuxet, eller åtminstone i närheten av vuxet...
Trädgården är numera inte trädgård, utan tomt, utan de olovliga träden, vi kan se och gå runt vår brunn! En stor stenhög är bortforslad, och tre stackars ynkliga gamla buskar är uppgrävda.
Vi har fyllt upp diverse gropar efter buskar mm med jord och sått gräsfrön där. Några ställen är kvar, man kan ju inte hinna allt...Jag har gett mig på att rensa i vår vresroshäck, och klippt bort en hel del som sorken förstört. Vi får se om den gett upp nu, eller om det kanske finns något liv kvar.
Idag begravs min faster och stora delar av min familj och släkt har varit på plats. Jag tänker på dem alla, och hoppas att det varit fint trots allt.
Skall se om jag får tid och ork samtidigt att ta lite kort på pipparna-som Örjan kallar dem...